Instagram
ni hittar del 1 HÄR
… vi åkte hem och packade i lugn och ro. Åt en ordentlig frukost, lämnade vår hund hos Christians föräldrar och åkte sedan in till förlossningen. Väl där så trodde de att vi kommit fel och skulle till Gyn en trappa upp. Men jag var envis och försäkrade mig om att min barnmorska ringt och skrivit in mig på just förlossningen. Vi blev ombedda att sitta i väntrummet, där vi satt läääänge. Det visade sig att det var många som tänkt föda de närmaste dygnet och det var nästan helt fullt på både förlossningen och BB redan.
När det vart min tur att bli undersökt konstaterade de samma sak som jag redan visste, tappen var borta och jag var 4 centimeter öppen. Men precis som min barnmorska sagt så var min blodtryck fortfarande jättehögt och jag fick ett förlossningsrum att ligga i eftersom sammandragningarna fanns där enligt CTG maskinen. De var bara inte så starka än. Vi fick rum nummer 6 på förlossningen och rum nummer 13 på BB där vi kunde lämna väskor och liknande. Jag blev tillfrågad om jag ville bada, vilket jag självklart ville. Hade längtat efter ett badkar hela graviditeten, haha. Så jag låg där i badkaret, Christian satt och läste och värkarna kom och gick med olika långa intervaller. Efter ett tags badande så gick jag upp, fick testa på lustgasen och jag vet inte riktigt ifall jag fick in den rätta tekniken, men den var iallafall skön att hålla i när värkarna började göra ondare.
Framåt kvällen den 21 januari så var jag fortfarande runt 4-4,5 centimeter öppen. Inte ett skit hade hänt på hela dagen. Barnmorskan sa att ifall de inte hände något innan natten så skulle de ge mig bricanyl, vilket jag verkligen inte ville. Som tur va så skedde det ett skiftbyte runt 21 tiden och läkaren och barnmorskan som gjorde kontroll inför natten sa att här skulle det födas barn och inte ges någon bricanyl – halleluja! Jag fick en akupunkturnål i pannan och fick krypa ner i badkaret med lite lustgas. Så tillbringade jag första halvan av natten. Framåt morgonen var jag 6 centimeter öppen och en narkosläkare kom och satte in epidural. Jag var i himmelriket och sov i någon timme.
Efter ett tag föreslog barnmorskan att vi skulle ta hål på vattnet för att få igång värkarna ordentligt, och jag var villig att göra allt nu. De tog hål på vattnet och jag skickade iväg Christian så att han skulle få äta något. Bad han äta i lugn och ro och sedan komma tillbaka. Detta gjorde han också. Men under tiden som han var iväg satte värkarbetet igång ordentligt. På en timme gick jag från 6 centimeter till 10 centimeter öppen. När Christian kom tillbaka var det alltså nästan dags att börja krysta, men huvudet hade inte sjunkit ner ordentligt och jag blev ombedd att byta ställningar från liggandes, till sittandes, till ståendes om vart annat. Röra på mig så mycket som möjligt helt enkelt. Jätte lätt är det verkligen när man har skit ont och en mage stor som ett hus. Men det gick och en stund senare så var det dags att börja krysta.
Klockan var nu ungefär 11 på förmiddagen den 22 januari. Jag spydde som en gris och hade skitont, kräkattackerna kom gärna samtidigt om krystvärkarna, vilket inte underlättade saken. Stackars Christian fick byta spypåse med jämna mellanrum samtidigt som han var handen och famnen jag typ kramade sönder när man skulle ta i.
Efter 45 minuter med krystvärkar och utan bebis så föreslog läkaren att vi skulle använda oss av en sugklocka. Bebisen sjönk ner bra vid varje krystning men hade en tendens att åka upp igen när värken avtog. Sugklockan skulle hjälpa till att hålla kvar bebisens tryck nedåt under tiden vi inväntade nästa värk. Så så fick det bli. Det behövdes inte mer än 4-5 krystningar innan bebisen sen var ute. Skrikandes och helt perfekt. Christian klippte navelsträngen och sen fick vi gosa lite i vår nya kärleksbubbla.
Vår lilla bebis kom ut den 22 januari kl 12:07, vägde 3425 gram och var 49 centimeter lång. Hon blev att kallas lilltjejan ett bra tag innan vi tillslut bestämde oss för att hon skulle heta Alicia. Vår alldeles perfekta lilla unge som inom en snar framtid blir storasyster. Kan knappt tro det när jag tänker på det. Vår lilla familj ska bli 4.
