Instagram
Halva natten har vi tillbringat på förlossningen, inte första gången, men denna gång av en helt annan orsak. Hela gårdagen gick utan en minsta lilla spark ifrån bebis i magen. Inte ens med kallat vatten och buffande på magen. En liiiten rullning kände jag igår kväll, precis efter Alicia slängt sig på magen med all sin tyngd. Tänkte inte så mycket mer på det utan vi gick och la oss vid halv 11 tiden som vanligt i går. När jag vaknade vid 02 för att kissa (som vanligt) så brukar bebis ALLTID ha en riktig aktiv period, ungefär mellan 02-03:30.
Där låg jag vaken. Buffade på magen, drack vatten samtidigt som jag vände och vred på mig för att hon skulle vakna där inne, men det var helt tyst. Inte minsta lilla rörelse. Klockan blev straxt efter 04 och jag väckte Christian. Hade aldrig kunnat slappna av om jag inte fick veta att allt var okej, så vi ringde förlossningen som bad oss komma in så snart som möjligt.
När vi kom in på förlossningen blev vi omhändertagna med en gång och de kopplade på CTG. Det tog inte många sekunder innan lillfisen i magen sparkade för fullt och hjärtljuden slog normalt. Man känner sig alltid sjukt dum när man åker in och väl där inne så sparkar barnet som om den aldrig gjort annat. Men de två fina barnmorskorna upprepade flera gånger att vi gjorde rätt i att komma in för vid minsta lilla avvikelse såhär sent i graviditeten så kan något vara fel, eftersom att barnet skaffat sig en egen dygnsrytm. Kändes lugnande. Anledningen till att vår lilla bebis inte gett något livstecken ifrån sig på dryga dygnet trodde de berodde på att hon vilade sig inför förlossningen. En del bebisar gör det. Smarta små krabater innan de ens sett dagens ljus.
Sen blev det dags för läkaren att kolla fostervattnet med ultraljud och allt såg normalt ut där också. Hon pratade om att det totalt fanns 9 cm, vad det nu innebär. Huvudsaken var att det var normalt. Blev inte mer undersökt än så. Hade velat kolla ifall alla värkar och sammandragningar jag haft på sistone gett någon verkan på tappen och öppningsskedet men hon ansåg att det inte behövdes och inte spelade någon roll eftersom allt annat med bebisen såg bra ut. Så hon tyckte gott att vi kunde vänta tills på onsdag och låta bebisen sköta sitt i magen ett par dagar till.
Samtidigt som jag blev överlycklig att allt med vår lilla bebis såg bra ut, blev jag så grymt besviken på att hon inte ville kolla. Hela förlossningen i Kalmar var tom, det var liksom jag och någon till där inne. Gick ingen nöd på personalen över huvud taget. De fick till och med ringa och väcka läkaren för att hon skulle komma och undersöka mig. Så lite fanns det att göra alltså. Hade öppningsskedet börjat hade de ju lika gärna kunnat sätta igång mig idag istället för på onsdag, så ansåg jag det. På onsdag kan jag nästan sätta allt jag äger och har på att det är fullt, jag har börjat ställa in mig på det. Hatar att inte kunna ha kontroll över min egen kropp, men nedräkningen fortsätter – three days to go ♥
