Alla ni som är gravida med barn nummer 2 (eller vilken annan siffra som helst i rangordningen) och har ett dåligt samvete för att man inte riktigt räcker till för sitt befintliga barn pga smärtor, trötthet och liknande, jag ska säga er att det dåliga samvetet försvinner inte när barnet är fött (iallafall inte här) det blir värre.
När jag var gravid och jag förklarade att mamma inte kunde gå till lekplatsen, inte orkade springa och jaga och så vidare i all oändlighet för att mamma hade ont eller var trött, då förstod Alicia det. NU när jag säger att jag inte kan jaga henne eller leka så som hon vill pga att jag måste ge Saga mat, byta blöja eller vagga pga magknip då blir Alicia sur och avundsjuk. Så det blev alltså inte bättre, samvetet nu är mycket sämre än när jag var gravid.
Men så har vi våra små stunder då jag känner mig som en toppen mamma. Igår var en sådan dag! Jag klädde på barnen massa kläder (endast 6 grader och småduggade lite ut), körde ut till fallebo gård och där lekte vi ute i 1,5 timme. Alicia sken mestadels av lycka och det var kul att kunna springa och dra henne i traktorn, bygga sandkakor och gunga henne. Saga sov snällt i vagnen skyddad från regnet och vaktad av lilla Ozzy nedanför, medan jag och Alicia röjde runt.
När det blev dags för hemfärd var Alicia trött och somnade sedan bums i sängen här hemma. Fler sådana här dagar tack, då jag får känna mig som en bra mamma och inte känna det där dåliga samvetet för en gång skull.