Här ligger jag i sängen, klockan är runt 04:00, jag är trött as hell men VARFÖR KAN JAG INTE SOVA?? Samma sak varje natt nu i en veckas tid och man blir verkligen förstörd av för lite sömn. Förstår inte hur vissa personer kan klara sig på ett par timmar varje natt och fortfarande vara socialt aktiva Kan någon berätta hemligheten? Jag antar att detta är kroppens sett att förbereda psyket på vad som komma skall, för alla som har eller har haft småbarn vet ju att deras sömnrutiner och behov av mat kan infalla när som helst på dygnet med olika intervaller. Barnet tar liksom inte hänsyn till hur många timmar du sovit eller behöva sova för att fungera som en normal människa.
Tack och lov är (jag ska väll säga de flestas) barns rutiner ganska lätta att ändra på och när barnen kommit upp i några månaders ålder går det ju faktiskt att införa rutiner. Alicia fungerade det perfekt på, även om vissa nätter (då man självkart är som tröttast) är undantag.
En annan sak som hände ikväll, nu när vi pratar sömn är att Alicia gick i sömnen. Har någon av er varit med om att en 1,5 åring gått i sömnen? Jag var iväg på kräftskiva med tjejkompisarna och får ett sms om att Alicia för första gången tagit sig ur juniorsängen och yrat omkring i sitt rum. Ställt sig under fönstret och blivit jätteledsen, när chrille lyfte upp henne somnade hon på hans axel igen. Jättekonstig situation! Jag är förvånad att hon ens tog sig ur sängen eftersom hon i vaket tillstånd aldrig klättrar varken ur eller i den, men att hon sen gick i sömnen är ännu märkligare. Hur vanligt är det egentligen?
Nehe, om jag skulle försöka somna om och hoppas på att vakna utvilad imorgon (haha I wish) gärna pigg och glad och bara liksom flyga ur sängen. Får väll säga godmorgon till er andra som snart går upp eller godförmiddag till er som får chansen att sova lite längre. Hoppas ni sovit bättre än jag ❤
Bjuder er på några mobilbilder ifrån kräftskivan såhär mitt i natten. Ni får ett inlägg i morgon med bilderna ifrån kamera.