Instagram
Jag börjar med att berätta att denna graviditet vad planerad och vår lilla unge i magen är redan väldigt älskad och efterlängtad, men jag trivs inte med att vara gravid. Kommentarer jag hör dagligen är ”så fin du är, måste vara härligt att vara gravid” ” åh vad jag saknar att vara gravid, det var sån lycka i 9 månader” ”det bästa med att vara gravid måste väll ändå vara den stora fina magen och att få äta vad man vill”.
Jag skulle vilja påpeka till alla dessa människor, främmande som bekanta att för alla är det inte en dans på rosor och 9 månader av ständig lycka att vara gravid. Från dag 1 och i 4 månader framåt spydde jag mellan 5-6 gånger per dag. Efter det kom foglossningen som ett brev på posten tillsammans med två urinvägsinfektioner på raken som ledde till njursten. Varje steg är typ en plåga och att resa sig ur sängen utan att det känns som om någon sätter en kniv i bäckenet på dig vore rena drömmen. Dessutom har jag förtidiga sammandragningar som gör att jag inte ens kan dammsuga utan att jag måste lägga mig ner och vila för att de ska sluta. Jag har blivit tillsagd av läkare att jag inte ska bära saker, vilket också hindrar mig från att leka så som jag önskar med det barn som jag redan har. Jag känner mig som världens tråkigaste mamma.
Nu är det bara 10 veckor kvar utav denna graviditet och jag hoppas kunna få njuta och känna sån harmoni med sin kropp som alla pratar om. Är det ingen mer än jag som älskar sina barn och längtar efter dem, men som tycker att vara gravid är ”a living hell?!
Jag har nu haft två ganska jobbiga graviditeter inom loppet av två år, vilket verkligen tär på kroppen och på psyket. Att ständigt gå och har ont gör ju att man inte direkt är världens muntraste människa. Detta gör att alla i min närhet som jag älskar och tycker så mycket om drabbas av min bitterhet. Som tur är, så är alla väldigt förstående och hjälper gärna till och avlastar så mycket det går som te.x hjälper till med tvätten, dammsugar, är barnvakt, går ut med hunden, handlar och liknande. Sen har jag världens bästa sambo som verkligen visar hur mycket han älskar mig på alla sätt om bara är möjliga. Tänk att jag är så lyckligt lottad med så många nära och kära omkring mig.
Är jag helt ensam om att känna såhär? Jag kan knappast tänka mig det, och undrar varför det pratas så lite om det? Jag älskar inte mina barn mindre än någon annan bara för att jag inte tycker om att vara gravid, jag bara längtar extremt mycket till att ha dem i min famn istället. Jag tycker faktiskt att detta är något man borde uppmärksamma och prata mera om, för jag är helt säker på att jag inte är ensam. Hur har ni känt eller hur känner ni under era graviditeter? Skriv gärna en kommentar, så kul att läsa!
Sista bilden tagen på lilla Alicia, tre dagar senare var hon i min famn istället <3
Jag har varit gravid och avskydde det lika mycket båda gångerna, då hade jag inte så mycket krämpor den första graviditeten men avskydde det ändå.. Kände inte igen mig själv och min kropp och allt kändes pest.. bara längtade tills det var över! Jag vill ha fler barn men tvekar just på grund av att jag mår så dåligt att gå och vara gravid.. hemskt är det, synd att männen inte kan vara gravida.. ;) Så du är absolut inte ensam..
Jag förstår att man tvekar att skaffa fler barn när man ”vet” att man kommer att må dåligt i 9 månader. Det är ju inte direkt något man vill utsätta sig för även fast man vet att belöningen blir något extraordinärt. Jag har idag 10 veckor kvar av min graviditet och jag önskar att den vore över, helst igår. Men jag kämpar på och hoppas att barnet föds precis efter prematurtiden så att vi slipper NEO. Önskar precis som du att männen kunde ta vart annat barn, haha. Men utvecklingen är ju på väg framåt så man vet ju aldrig vad som händer i framtiden :) Stort lycka till med allt och varma kramar <3
Nej du är inte ensam! Men det pratas inte så ofta om det… för att samhället tycker att det är fullt att inte gilla att vara gravid? Jag vet inte, men jag känner igen mig i det du skriver. Själv har jag väntat på vår mirakel i 9 år… och jag älskar bebisen i magen så mycket att hjärtat gör ont, MEN jag vill inte vara gravid längre. Så har jag känt ungefär hela graviditeten pga olika åkommor, men folk runtomkring förstår inte riktigt och vissa kommer faktiskt med kommentarer att jag får väl ge mig när det faktiskt lyckades till slut. Hemskt :(
Vad skönt att höra och grattis till lilla bebisen! Hoppas att detta är något man kan uppmärksamma lite mer, även från MVC och BVC så att folk förstår att det inte för alla är guld och gröna skogar. Jag har faktiskt blivit riktigt ledsen av en del kommentar som jag fått och behövt försvara mig, så tycker jag inte det ska vara! Lycka till med allt och hoppas att allt löser sig till det bättre :) varma kramar <3